Ja, jag vet inte vilken benämning som ska ges, men denna graviditet har man alltså "chans" att göra ett kub-test, där man kan kolla ifall ens barn har en kromosomskada, har jag rätt nu? Är det inte främst det man kollar upp? Detta var ivf.frivilligt. Vi bestämde oss att INTE göra det. Varför? För att man endast får två svar : Högrisk elr. Lågrisk, varav svaret är 85 % säkert (inte 100), så vad gör man om man om man får svaret Högrisk då?? Jag skulle aldrig klara av att göra t.ex en abort p.g.a detta, ännu mindre känner jag att jag vill veta på förhand, "förbereda" sig på något sådant måste vara helt omöjligt enligt mig ivf...
Så vad anser ni andra som gjort valet elr. kommer att ställas inför det i framtiden?
Här skriver jag om lite av varje.. Ibland mycket.. Ibland lite och ibland massor och ibland om absolut ingenting. Mycket handlar om vår vardag som nyblivna föräldrar till lilla Leija och väntan på ännu en liten älskling..
13 kommentarer:
Man ska göra det som känns rätt. Tror inte heller jag skulle göra det... kram
Vi valde att inte göra det av den orsaken att vi skulle velat ha bebbon i vilket fall som helst. För mig är inte oron att barnet ska ha Downs syndrom, utan mer att den ska ha ett handikapp som gör att h*n inte kan känna känslor eller får ett fysiskt handikapp som h*n skulle lida mkt av och detta syns ju inte på ett sådant test... Men alla måste få göra sina val, vi struntade iaf i det.
Jag/vi resonerade precis som dig. Man kan ju inte få ett 100 procentigt svar, och hur tusan skulle man göra om det visade sig vara högrisk.
Nej, jag är nöjd med mitt beslut och ångrar det inte.
Men det är min åsikt det!
Ja, det verkar som många tänker ganska likt mig/oss ser jag. Jag håller med er helt och hållet här, samtidigt får man ju ha förståelse för andra som vill veta/ är av annan åsikt :) Kram på er !
Jag skulle nog inte heller göra det. Man får ju ändå inte veta säkert, och vad gör man med informationen sen liksom..? Nä, bättre vara ovetandes helt!
Vi bestämde oxå att inte göra testet dels pga av ej 100% säkerhet. Plus att skulle det visat "tokigt" skulle vi aldrig ha tagit bort fostret ändå!
Vi gjorde det inte heller. Jag skulle inte vilja ta fostervatten-prov eller andra liknande tester heller för den delen. Vi älskar ju vår bebis och skulle föda honom/henne oavsett!
Sen arbetar ju jag med utvecklingsstörda och tycker de är fantastiska. Det är inget som skrämmer mig alls. Sen skulle det förmodligen vara en omställning och säkerligen en sorg om det visar sig att bebisen har något fel ändå, men det måste en få bearbeta då. Inget en kan förbereda sig på, vare sig har provsvar eller inte. Tror jag i alla fall.
Får man svaret högrisk så går man vidare och gör fostervattenprov vilket visar med över 99% säkerhet om barnet har downs syndrom eller vissa andra vanligt förekommande avvikelser. Så ett säkert svar får man ju före man måste fatta ett beslut.
Oj vad mycket svar, kul att läsa era åsikter. Linda. E håller med, givetvis kommer man att älska sitt barn ändå, oavsett och säkert nästintill omöjligt att förvereda sig på det.
J: Jo om man gör fostervatten prov får man ett 100 % svar men då är man väl redan i v.20 vad jag förstått? Så då förstår jag inte heller vad man gör av informationen, men som sagt alla måste få välja hur dom själva känner att känns bäst! Kram på er !
Åh, vad intressant att du tar upp detta, o intressant att läsa alla svar.. har blivit väldigt intressant det här för mig, för vår flicka som nu är 6 månader har downs syndrom!
Vi gjorde ju inget test, inget som man gjorde då ännu, "o vi e ju så unga"! har dock alltid tidigare sagt att vi skulle behålla ett barn med ds,och det ångrar jag inte en sekund, men ska jag vara ärlig så var nog de två första månaderna väldigt tuffa, upp o ner, vi visste ju inget så det kom som en chock! Men nu är hon som sagt 6 månader just, det enda som man märker på henne ännu är att hon är litet muskelsvagare, lite senare i den motoriska utvecklingen helt enkelt.. det kommer säkert mera bekymmer i framtiden, men det kan det ju göra med vem som helst.. man ska inte veta så mycket om framtiden tycker jag! det blir bra ändå! =)
jag hade inte velat veta detta på förhand, då hade jag inte kunnat njuta alls av graviditeten.. Men nu är våran flicka väldigt frisk för att ha ds, hon har egentligen inte ännu någon följdsjukdom av detta.. är väldigtvanligt med hjärtfel, o tarmarna, o många får åka in o ut på sjukhus! Men för oss är hon bara Moa, pigg o glad tjej! :)
Oj vad intressant att läsa Nettan. Vi skulle också behålla ett barn med ds. Man skulle nog såklart ha svårt att anpassa sig och det väcker säkert många tankar kring barnet första tiden.Skönt att höra att Moa är så frisk i övrigt, jätte skönt:) Det har du nog rätt i,med att njuta av graviditeten. Jag skulle inte kunna njuta alls om jag visste om några avvikelser. Jag har en tendens att förstora upp saker jag inte har ngn.kontroll över och skulle vara orolig till 1000 hela graviditeten.Tror också att det är bättre att ta problemen då de kommer och inte "rota" för mycket i fremtiden. Trevlig och intressant läsning. :) Kramar !
Framtiden skulle det stå ^^
Vi valde också att inte ta testet. Hur skall man sen kunna avgöra om graviditeten om det är så att man är högrisk. Jag skulle iallafall inte kunna genomgå en abort! (och sen inte veta att barnen kanske ändå var friskt.)
Barn med ds. ska ju också ha föräldrar!
Skicka en kommentar